Onödig info.
Hej.
Det var ett tag sen.
Livet är så idiotiskt tråkigt. Eller nej, så här är det, mitt liv, bara jag är så tråkig. Det händer inte så mycket, jag bara tar hand om barn och försöker få tiden att gå. Så hemskt att jag på något sätt "väntar" på att livet ska börja när det jag i själva verket är mitt i det. J har fyllt 1 år, alltså bara det, var försvann det året? Jag börjar jobba om mindre än 2 månader och jag trodde inte jag skulle ha ångest över det, men som med allt annat så har jag såklart det.
I över 1.5 år har jag i princip haft 0 kr över efter att ha betalat räkningar, så jag har känt mig oförmögen att göra något. Så, i min värld, börjar livet igen när jag börjar jobba och får en normal lön. FAST JAG VET ATT DET INTE ÄR SÅ.
Den här corona jävla skiten är jag också, precis som alla andra, måttligt less på. Vad gör andra föräldralediga av tiden? Inte för att det hade gjort någon skillnad för mig om det inte funnits någon corona.
För många år sedan, innan jag träffade Johan så hade jag sådan otrolig social ångest, endast när jag drack alkohol så kunde jag vara bland främmande människor.
Nu, har den där hemska ångesten som äter upp mig inifrån kommit tillbaka. Jag har så svårt att träffa andra som jag inte känner.
Ja nu vet ni det. Vad ni gör med den infon är helt upp till er.
Mina kärlekar.