Ont i magen
Terrorattack i Nice. Jag får sällan och aldrig rysningar, och än värre ont i magen av saker som händer i världen. Det är hemskt att säga att man är van, det är såhär våran värld ser ut i dagsläget.. Men det som hände i Frankrike i Torsdags, jag fick kalla kårar. Jag vet inte om det är för att man själv nu har barn, men det gör så ont i hjärtat att höra att minst 10 barn dött. Försvarslösa barn, små barn, barn som vet som händer..
Nä fy fan, det är så sjukt tragiskt!!
Än en gång så känner jag mig egoistiskt, i det avseendet att jag satt två barn till livet. Vill inte ens tänka på vad dom kommer få växa upp till. Jag ska göra mitt bästa för att dom ska få skinn på näsan, vara orädda men ödmjuka, kunna känna medlidande men kunna skilja på rätt & fel.
Jag vill att dom ska vara beredd på det som komma skall.
Uppe hos oss är det ändå ganska lugnt. Killarna har fått vara på sin första kalvmärkning, Matteus sov igenom detta medan Elliot iakttog med stora ögon. Jag står fast vid att det inte känns som en riktig sommar om jag inte får vara med på iaf en kalvmärkning.
Nu är vi hemma i stan igen. Så skönt men så tråkigt . Var ska vi åka härnäst?
