Lucia
Lucia.
Om en vecka så blir lilla Johannes redan 4 månader. Vad gjorde jag av tiden?
Pga. coronan så fick vi ställa in hans dop som skulle ägt rum för en vecka sedan. Lika skönt kan jag tycka, har inte varit så pigg på att planera det faktiskt. Jag vill bara få han döpt, egentligen utan massa krusiduller. Jag vet inte varför jag tycker det är så viktigt, men kyrkan och tron har kommit mig närmare hjärtat.
Hade en sån fruktansvärd mardröm här om natten. Var med om en bilolycka. Den mardrömmen var ju inte bra för min åkrädsla, den spädde snarare på den än mer. Jag har så svårt att förklara hur det känns när jag åker bil nu, det är en ständig ångest som kryper under huden, varenda jäkla bil, kurva, isfläck är en potentiell fara. Längtar till sommaren då jag känner att bilen kör på asfalten, snarare än nu, då det känns som att däcken inte ens rör vägen.
Jag har, hör å häpna, börjat träna på gymmet igen. Gick kanske ut lite för hårt, som jag alltid gör. Så nu försöker jag bromsa mig själv, känna hur kroppen tar det. Måste verkligen verkligen VERKLIGEN träna upp bålen igen, my God, va ryggen smärtar direkt jag inte tänker på att aktivera bålen.
Men vet ni, den 16 November så firade jag och Johan 6 år tillsammans. Vad passade då bättre än att JAG tog och friade till honom. Han har iofs, friat till mig några gånger innan men jag har alltid sagt nej. Så, nu har vi tre barn, en minibuss, en stuga på g och vi är förlovade. Bara det där huset som fattas.
Jag är dålig på det här märker jag, men jag slänger in något inlägg här och där, mest för att jag själv ska ha nå att gå tillbaka till.
