160520

Jag-längtar-till-jobbet. Ja, om än det är som en sketen vikarie på 8an. Med det menar jag inte att jag vill bort från barnen utan jag menar att jag saknar lite vuxen kontant. Skiter egentligen i om det är snack om jobbet eller skvaller om kollegans katt, jag vill bara se annat, tänka på annat, vara mer än det är jag är nu: mamma. 
Min plan är att komma tillbaka till hösten, ta något skift då och då. Johan ska ju börja jobba då så varför inte jag? 
 
"Se mig i ögonen och säg att du inte saknar festandet" 
öööh...ja? Är det fel om jag saknar den delen av mitt tidigare liv? MEN jag är lika bekväm och tillfredsställd av att sitta i soffan och kolla tv, när ungarna har somnat en Fredag kväll. Fan, om inte mer. Så skönt att få tid över efter dom somnat. Fast egentligen, hur jag än nu formulerar hurvida jag saknar dittan och dattan så kommer jag kliva någon på tårna. 
Ingen som har barn kan förstå den där känslan. 
 
Jag älskar dom här killarna så galet mycket, jag väljer bort allt för er, OFFRAR allt för er. Ni är mitt liv nu.