va kul, du hitta hit

Jag var så trött och deppig så jag sa att näe, helst inte, går det inte att lösa? Fick vänta till efter lunchen, då kom hon igen och nu var ett rum ledigt och jag blev inskriven igen. Nu tänkte jag fan inte lämna detta ställe utan mitt barn. Johan fick komma på en gång, vilket var en otrolig lättnad. För att göra historien kort om cytotecen. Fick ALLA doser, ingenting hände. Det blev Onsdag. Jag tror, om jag minns rätt att jag fick cytotec under den dagen också, och surprise, ingenting. Nu när jag ska komma ihåg allt så flyter dagarna liksom ihop. Men hur som. Torsdagen kom och ja vad ska man säga, jag var i upplösnings tillstånd.

En ny barnmorska kom in i salen, nu ville jag verkligen att hon skulle säga att dom hade beslutat för att snitta ut honom, för det sista jag vela var att bli hemskickad...vilket jag var inställd på. Men nej, nu ska det testas med en gel som smörjas på tappen för att den ska mjukna, skulle det sen funka och jag skulle öppna mig så var nästa steg och sätta in en ballong i livmodern. Detta var kring 8-9 på morgonen och bara ca 2 timmar senare så hade den faktiskt mjuknat lite och beslut om ballong togs. Men då de föddes barn redan så fick jag ballongen först kl 14 och planen var att den skulle sitta inne i 6 timmar innan barnmorskan skulle gå och rycka lite i den för att på så sätt få tappen att utplånas och ballongen att ramla ut (när den väl ramlar ut så är man öppen kring 4cm)

Proceduren med att få in ballongen var för jävlig rent ut sagt. Alltså, det är egentligen en vanlig tjock kateter som förs upp och in i livmodern, då den väl är inne så sprutas det in vatten i ballongen så det blir en tyngd ner mot tappen. Men då min tapp fortfarande var bakåtlutad och ännu någon centimeter så fick barnmorskan och senare även läkaren möblera om mitt underliv för att få in den. Satan vad det gjorde ont.

Så, väl på plats så var det bara att vänta. Trodde jag skulle svimma av smärta när jag ställde mig upp och kände liksom hur ballongen drogs neråt. Tänk er att man ligger i gynstolen, då är benen böjda, katetern blir fasttejpad på på låret så när du ställer dig upp och rätar dig på dig så draaaaaas katetern neråt pga uträkningen. Nej, inte nice. 

Nu var det skiftbyte av barnmorskor och in i salen kom Ingela. Hon gjorde klart för oss att "ikväll blir det barn, vi väntar inte nå 6 timmar på den där ballongen, upp och gå så kommer jag in i salen snart". Så ballongen sattes in kring 14, 15.30 kom Ingela in och ryckte lite, trodde jag, hon drog snarare ut ballongen. Vet dock inte hur bra det kan vara men nu var jag öppen dom där 4 cm. "Vad händer nu?" minns jag att jag fråga. "Nu byter vi rum till förlossningssalen, och där tar vi hål på hinnorna" svarade hon.

Efter att ha väntat i nästan en vecka, och allt hade gått så långsamt så gick tiden så fort helt plötsligt.

 

Imorgon kommer sista delen, håll utkik!