Allmänt less på allt som har med allt att göra.
Jag är egentligen en ganska lätt människa, jag har insett att jag inte kan förändra vissa saker och jag är okej med det. Jag har även förstått att vissa människor är stöpta på ett speciellt sätt och det är jag inte lika okej med, för detta inser jag oftast lite för sent.
Jag förstår även detta, att vissa människor är ohyggligt stolta över sina barn...att dom vill visa varenda framsteg för hela världen. Men bryr jag mig? Nej. Jag gör i ärlighethetens namn inte det, jag kan iofs bli irriterad över att få se sånt överallt.
Å vet ni vad som också är fruktansvärt enerverande? Människor som förväntar sig att man ska finnas där i vått å torrt, men dom kan inte ens ge ett lillfinger när man behöver stöd och råd, en klapp på axeln eller bara någon att surra skit med.
Ibland vill jag med be hela världen dra åt skogen, nej, åt helvete rent ut sagt. Då minsta lilla grej irriterar mig, jag kan bli arg över att se någon annan glad. Okej, då förstår jag att detta har med hormoner att göra. Men å andra sidan, fan va folk kan va korkade och jobbiga.
Ville bara säga det.
Sa jag förresten hur jävla stolt JAG är över mina barn? Gud ja, Johannes har lärt sig att vända på sig, greppa i grejor osv osv.
Elliot och Matteus....ja dom är bara grymma!