11-05-16
Kontrasterna mellan livet jag lever nu och det jag kallade livet då är enormos. Det konstaterade jag och min walkbuddy igår, det fanns så mycket att prata om samt ännu mer att analysera. Vi fick nog inte med hälften av vad jag gjort och åstadkommit men det räckte och blev över för den promenaden iallafall.
Tur mina kidoz inte förstår vad jag säger ännu, för om dom hade det så skulle dom nog kliva ur vagnen, säga "so long" till mig och knalla åt motsatta håll. Undra ens om dom skulle komma tillbak även om jag förklarade att deras pappa räddade mig och blev min största kärlek..dock så slår dom pappa med hästlängder då dom
nu är mina absoluta största kärlekar (ord kan inte ens beskriva min kärlek till dom). Nä men så är det på den fronten iallafall.
Matteus och Elliot blir för övrigt 3 hela månader idag och jag ska på efterkontroll för att kolla så allt ser ut som det gjorde innan jag blev gravid (jag antar att det är liksom syftet). Vi passar väl på att ta ett cellprov samt sätta in en spiral. Kan ju omöjligt göra ondare än att föds barn, men jag våndas ändå över det..
Killarna ska få sitt första vaccin imorgon, du grymma värld : varför kan du inte ge ett fungerade immunförsvar från början?!
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är orolig för bieffekterna, som om inte Elliot varit grinig nog de senaste kvällarna, ska dom få feber osv nu oxå?!
Sen alla tider som varit bokade denna vecka, Johan har sitt och jag mitt, detta gör att vi får kvalla tid med killarna, super mysigt, men nervsammanbrottet har nog inte varit närmare.
Fått med allt nu? Nä. Måste psykträna i 3 veckor nu, dopet börjar närma sig och mitt bälte till kolten är för litet!!
Hur tanig har inte jag varit senast jag använde den?
Nu vet ni det.
