Vecka 35

34+0

Hur grym är inte jag då? Mitt sista delmål! Nu fokuserar jag på att hålla inne kidzen 2 veckor till, vilket jag inte tror blir något problem. 

Varit på TUL idag, mycket bättre läkare denna gång. Letade verkligen bra positioner på pojkarna för att få så exakta mått som möjligt, visade sig att dom nästan är identiska...okej, det visste vi ju sen innan, men så här exakta? Hyfsat coolt ändå. Enligt en singelgravid kurva så ligger dom just på den lägsta kurvan, menas alltså med att dom inte är nå giganter, finns tre kurvor att gå mellan - typ liten, "normal" och stor. Tillbaka om 2 veckor igen (om jag hinner)

Fick även göra ett CTG, vilket jag ska forsätta göra nu varje vecka tills dom är ute. CTG mäter livmoderns sammandragningar samt barnens puls i förhållande till varandra. Låg där i 30 min och inte en enda sammandragning eller något konstigt. Har i och för sig inte haft en enda sammandragning sen kanske vecka 20, då det bara var den enda. 

Nu börjar det verkligen kännas verkligt, jag ska faktiskt bli mamma, tvilling mamma. Ni som inte väntat två kan nog inte förstå hur svårt det är att ta in. Man har sina stunder då sanningen slår en i ansiktet, stunder då man tänker "vad har jag gjort?!?". Men shit, delar av insikten är ändå så mäktig!!

För övrigt gör jag inte mycket. Sover, äter, vilar, sover. Är trött mer eller mindre konstant. Sen mellan alla vilopauser så springer jag på toa 100 gånger.

î Jag idag, fastspänd i CTG maskinen. 

Måste ju dela med mig av en annan märklig sak. Jag har fått dålig syn på långt håll! Detta KAN bero på hormonerna, svårt att säga medan man har alla hormoner i kroppen. Ska vänta att gå till optikern till efter jag slutat amma. Men är det ändå inte märkligt vad kroppen kan hitta på?
 
 
 

Kommentera här: