Vecka 37
36+0
Vilken helg måste jag börja med att skriva. Idag blev jag utskriven från förlossningen efter låååång väntan på ultraljud, men det kommer jag till om en stund. Låt mig börja med att berätta från början.
I Fredags när jag vaknade kände jag mig inte riktigt som mig själv, huvudet gjorde ont, kroppen kändes tung, ont i ryggen och allmänt hängig. Jag försökte ändå hålla god min, men när kvällen kom så brast det för mig. Ringde till mamma gråtandes innan jag ringde till förlossningen. Jag var så trött och det kändes som jag skulle svimma stundvis. Förlossningen tyckte det var bäst jag kom in så dom fick klämma lite på magen och ta blodtrycket samt göra en CTG.
Blodtrycket var ca 140/100, så utifrån det så tyckte läkaren att jag skulle stanna över natten. Sagt och gjort, jag fick en alvedon och en tablett som skulle sänka trycket, det hjälpte! Johan fick lov att stanna med mig också då jag insåg att utan honom där skulle jag bara bli mer stressad och orolig.
Lördagen började med CTG och blodprover, trycket hade gått ner något men man tyckte ändå att en natt till skulle inte skada att stanna, då endast för att hålla koll.
På kvällen fick vi veta att mina trombocyter var lite låga, kunde vara tecken på att havandeskapsförgiftning var på G, som tur var så var dom ännu inte så låga att dom oroade sig. Jag knaprade alvedon mot huvudvärken som vägrade släppa. Nytt CTG togs även på kvällen.
Söndagen såg ut som Lördagen, shit vilken hemlängtan jag hade. Dock mer spännande då det föddes 4 bäbisar under natten/dagen, så det var mycket barnaskrik. Proverna var bättre och trycket stabilt, men ännu en natt skulle jag få stanna IFALL trycket skulle skena.
Idag, nya prover, nytt CTG och tryck. Allt såg bra ut! Tummen upp för att min kropp är bäst på att återhämta sig. Det var även dags för TUL, men för att ingen tid var bokad så fick vi fint vänta på att en läkare hade tid för oss. Fy och usch vad man kan bli knäpp av att vänta, och sedan veta att idag får vi åka hem bara detta blir gjort.
Fick svar på varför jag inte haft nå sammandragningar under hela graviditet och helst nu senaste veckorna då alla andra verkar ha sånt. Det finns inte så mycket fostervatten där inne, en av anledningen varför min mage är så liten och konturerna av kidzen är så tydliga, och när det inte finns så mycket motstånd i livmodern så behöver (?) den inte träna (?) utan den orkar hålla emot. Mina kära bäbisar växer som tur är ändå, dock är dom små..-22%, 2250g och -24% 2200g vardera. Ja, kanske lite otydligt, men i klartext: oftast föder man för tidigt för att livmodern inte orkar hålla emot trycket inifrån, jag har knappt nå som trycker på vilket är ovanligt för tvillingar.
Jag vet inte riktigt vad som kommer hända här näst, bara att jag ska på CTG på ons och fre igen, samt träffa min bm på Onsdag. Inget nytt ul blev inplanerat då dom (bm och läkare) inte tror att dom kommer vara inne yttligare två veckor.
Nu är jag så trött, och min karl kommer snart hem från jobbet, dags att sova!
