God fortsättning
30+5
Vet ni vad jag blir glad över? Jo, av att gå upp i vikt. Äntligen ser jag på vågen att jag bär på två kids. Nu betyder det väl inte atr jag vill gå upp till 100 pannor, men sådär lagomt. På drygt 2 veckor har jag gått upp 3 kg 👊
Äntligen är julen över, detta år firade vi julafton med Johans familj i Skaulo och på juldagen åkte vi till mamma och proppade i oss lite mer mat..vilket resulterade i att jag kaskad kräktes imorse. Har mått halv dåligt hela dagen, alldeles slut i kropp och knopp.
Barnmorske besöket i Tisdags gick bra, får höra för jämnan att jag är nätt i kroppen för att ändå bära på två (känns som en tröst att veta att det kunde varit värre). SF måttet hade ökat med 2 cm, från 34 till 36 på tre veckor. Frågade även om mina svällda fingrar och smärtan, hon sa att börjar det göra ont i handlederna så kan man börja misstänka karpaltunnel syndrom men så länge det bara sitter i fingrarna så är det nog mest troligen pga svullnaden.
Hade ju TUL i Onsdag också, läkaren vi fick var helt fantastisk! Fick veta att killarna väger 1300g och 1250g vardera. Hon sa även att har dom inte kommit till vecka 38 (37+6) så är det igångsättning som gäller. Med enkel huvudräkning är detta drygt 7 veckor bort, alltså andra veckan i Februari. Men vi får ju se som tidigare sagt.
Ni som känner mig vet att jag har nå issiue med hjärtat, bokstavligt talat hjärtat. Äntligen har jag tagit fingrarna ur röven och frågat vad det heter, so here it comes: WPW syndrom (Wolff-Parkinson-White syndrom), googla om ni vill veta mer. Men det är faktiskt ganska vanligt, dock främst bland barn. Kardiologen i Umeå ska ringa i Maj (bra framförhållning) och då ska vi diskutera evt. åtgärd.
Skulle egentligen göra en ablation i slutet av Oktober i år men pga att jag var gravid så gick det inte.
En bild på mig och min karl sedan julafton ❤️